2016 års rekordstora avtalsrörelse berör mer än tre miljoner arbetstagare, i princip hela arbetsmarknaden. Läget är speciellt, då spänningarna på många håll är större än vanligt. Det ekonomiska läget är osäkert, inte minst internationellt, samtidigt som förväntningarna på löneökningar hos olika grupper är höga.
Den internationellt konkurrensutsatta industrin sätter genom Industriavtalet det så kallade ”märket” – en nivå för avtalens värdeökning som resten av arbetsmarknaden har rättat sig efter. Detta har lett till reallöneökningar och dämpat inflationen, vilket har gynnat både arbetsgivare och arbetstagare.
Såväl Teknikföretagen som IF Metall dämpar förväntningarna på löneökningar 2016, men modellen är satt under press. Efter att lärarna har garanterats ett högre utfall än den övriga arbetsmarknaden menar även andra grupper att det nu är deras tur. Till exempel har Kommunal flaggat för att LO-samordningen riskerar att spricka om inte undersköterskorna bereds en liknande satsning.
Därtill prognosticerar Riksbanken med höga löneökningar för att nå inflationsmålet. Detta har mötts av massiv kritik från näringslivet som med fog menar att detta borde vara en fråga för arbetsmarknadens parter samt att siffrorna är orealistiskt höga.
Även merparten av Arbetsgivaralliansen avtal kommer att omförhandlas under 2016. Ni kommer här kunna att läsa om vad som händer i avtalsrörelsen. När vi själva ger oss in i förhandlingarna kommer våra yrkanden att vara demokratiskt förankrade hos våra medlemmar. Våra yrkanden kommer att utgå från branschernas specifika villkor och syfta till att skapa så hälsosamma och livskraftiga verksamheter som möjligt.